Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Goocai Jehova. Kaĩ nĩ ũndũ mwega kũgooca Ngai witũ na rwĩmbo-ĩ, kaĩ nĩ ũndũ mwega na mwagĩrĩru kũmũgooca-ĩ!

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Jehova nĩwe wakaga Jerusalemu; nĩwe ũcookagĩrĩria andũ a Isiraeli arĩa matahĩtwo.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Nĩwe ũhonagia arĩa athuthĩku ngoro, na akamooha ironda ciao.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Nĩwe ũmenyaga mũigana wa njata, na akahe njata o njata rĩĩtwa rĩayo.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Mwathani witũ nĩwe mũnene na nĩ arĩ hinya mũingĩ; ũmenyo wake ndũrĩ mũthia.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Jehova nĩwe ũtiiragĩrĩra andũ arĩa ahooreri, no arĩa aaganu amatungumanagia thĩ.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Inĩrai Jehova mũmũcookerie ngaatho; inĩrai Ngai witũ na kĩnanda kĩa mũgeeto.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Nĩahumbagĩra igũrũ na matu; nĩwe uuragĩria thĩ mbura, na agatũma nyeki ĩmere tũrĩma-inĩ.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Nĩwe ũheaga ngʼombe irio, na akahe tũcui twa mahuru irio rĩrĩa twamũkaĩra.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

We ndakenagĩra hinya wa mbarathi, o na kana agakenera magũrũ ma mũndũ;

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Jehova akenagio nĩ andũ arĩa mamwĩtigagĩra, o arĩa maigaga mwĩhoko wao harĩ wendo wake ũrĩa ũtathiraga.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Wee Jerusalemu, kumia Jehova; gooca Ngai waku, wee Zayuni,

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

nĩgũkorwo nĩwe wĩkagĩra mĩgĩĩko ya ihingo ciaku hinya, na akarathima andũ aku arĩa marĩ thĩinĩ waku.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Nĩatũmĩte kũgĩe thayũ mĩhaka-inĩ yaku, na agakũhũũnia na ngano ĩrĩa njega mũno.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Atũmaga wathani wake ũkinye gũkũ thĩ; kiugo gĩake kĩhanyũkaga narua mũno.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Oiragia tharunji ĩhaana ta guoya mwerũ cua, nayo mbaa akamĩhurunja ta mũhu.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Mbura ya mbembe amiuragia taarĩ kagoto karoira. Nũũ ũngĩhota gwĩtiiria heho ĩyo yake?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Atũmaga kiugo gĩake agatũma itwekũke; ahurutithanagia rũhuho, namo maaĩ magatherera.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Nĩaguũrĩtie kiugo gĩake harĩ Jakubu, akaguũrĩria Isiraeli mawatho make na kĩrĩra kĩa watho wake wa kũrũmĩrĩrwo.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Ndarĩ ekĩra rũrĩrĩ rũngĩ ta ũguo, mawatho macio make ndũrĩrĩ itirĩ ciamamenya. Goocai Jehova.