Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Hallelujah; for it is good to sing praises unto our God; for it is comely; [him] becometh praise.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
The Lord buildeth up Jerusalem: the outcasts of Israel will he gather together;
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
He that healeth the broken-hearted, and bindeth up their hurts;
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Who counteth the number of the stars; who calleth them all by [their] names.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Great is our Lord, and abundant in power: his understanding is immeasurable.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
The Lord helpeth up the meek: he bringeth down the wicked to the ground.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Lift up a song unto the Lord with thanksgiving; sing praises unto our God with the harp;
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Who covereth the heaven with clouds, who prepareth rain for the earth, who causeth grass to grow upon the mountains;
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Who giveth to the beast its food, to the young ravens which cry.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Not in the strength of the horse hath he delight: nor in the [swiftness of the] legs of man taketh he pleasure.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
The Lord taketh pleasure in those that fear him, that wait for his kindness.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Glorify, O Jerusalem, the Lord: praise thy God, O Zion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
For he hath strengthened the bars of thy gates; he hath blessed thy children in the midst of thee;
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
He who bestoweth peace in thy borders, who satisfieth thee with the best of wheat;
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
He who sendeth forth his decree unto the earth: how swiftly speedeth his word along!
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
He who dispenseth snow like wool; who streweth about the hoarfrost like ashes;
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
He who casteth down his ice like pieces: before his cold who can stand?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
He sendeth out his word, and melteth them: he causeth his wind to blow, and waters run along.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
He declareth his word unto Jacob, his statutes and his ordinances unto Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
He hath not done so unto any nation: and [his] ordinances— these they know not. Hallelujah.
