Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Lover Herren! thi det er godt at synge vor Gud Psalmer; thi det er lifligt, Lovsang sømmer sig.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Herren bygger Jerusalem, han samler de fordrevne af Israel.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han helbreder dem, som have et sønderbrudt Hjerte, og forbinder deres Saar.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Han sætter Tal paa Stjernerne, han nævner dem alle sammen ved Navn.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Stor er vor Herre og vældig i Kraft, der er intet Maal paa hans Forstand.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Herren oprejser de sagtmodige; de ugudelige fornedrer han til Jorden.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Svarer Herren med Taksigelse, synger vor Gud Psalmer til Harpe;

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

ham, som bedækker Himmelen med Skyer, ham, som beskikker Regn paa Jorden, ham, som lader Græs gro paa Bjergene;

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

ham, som giver Føde til Kvæget, til Ravnens Unger, som skrige.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Hans Lyst er ikke Hestens Styrke; han har ikke Behag i Mandens raske Ben.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Behag har Herren til dem, som ham frygte, som haabe paa hans Miskundhed.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

O, Jerusalem! pris Herren; o, Zion! lov din Gud.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Thi han har gjort dine Portes Stænger stærke, han har velsignet dine Børn i din Midte.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Han beskikker Fred i dine Landemærker, han mætter dig med den bedste Hvede.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Han sender sit Ord til Jorden, hans Beføling løber saare hastelig.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Han lader Sne lægge sig som Uld, han udstrør Rimfrost som Aske.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Han udkaster sin Is som Billinger; hvo kan staa for hans Kulde?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Han sender sit Ord og smelter den; han lader sit Vejr blæse, saa flyde Vandene hen.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Han kundgør Jakob sine Ord, Israel sine Skikke og sine Love.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Saaledes har han ikke gjort ved noget andet Folk, og Lovene dem kende de ikke. Halleluja!