Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
BOEIPA te thangthen uh. Mamih kah Pathen tingtoeng he then tih koehnah neh naepnoi rhoeprhui pai.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Jerusalem aka thoh BOEIPA loh a heh tih Israel te a calui.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Lungbuei a rhek rhoek te a hoeih sak tih a hma te a poi pah.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Aisi rhoek ke amah tarhing la a tae tih a ming te rhip a sui.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Mamih kah Boeipa tah len tih a thadueng khaw yet. A lungcuei te tae lek pawh.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Kodo rhoek aka tungaep BOEIPA loh halang rhoek te diklai la a kunyun sak.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
BOEIPA te uemonah neh doo lamtah mamih kah Pathen te rhotoeng neh tingtoeng uh.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Vaan ke khomai neh a thing tih diklai ham khotlan a hmoel pah dongah tlang ah sulrham a poe sak.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
A pang uh vaengah rhamsa ham neh vangak ca ham a buh a khueh pah.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Marhang kah thayung thamal neh hmae pawt tih, hlang kho dongah khaw aka ngaingaih pawh.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Amah aka rhih so neh a sitlohnah dongah aka ngaiuep ni BOEIPA loh a ngaingaih.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Aw Jerusalem BOEIPA taengah domyok ti lamtah, aw Zion na Pathen te thangthen laeh.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Na vongka kah thohkalh te a caang sak tih na kotak kah na ca rhoek te yoethen a paek.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Na khorhi ah rhoepnah a khueh tih cang tha te nang n'kum sak.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
A olthui te diklai la a tueih tih a ol loh leklek yong.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Vuelsong te tumul bangla a haeh tih vueltling te hmaiphu bangla a yaal.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
A rhaelnu te a tham la a lun vaengah a khosik hmai ah unim aka pai thai?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
A ol a tueih vaengah te rhoek yut tih a hil neh a hmuh vaengah tui la cip.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
A ol te a ol bangla Jakob taengah, a oltlueh neh a laitloeknah Israel taengah a phoe sak.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Te te namtom boeih taengah a saii pawt dongah ni laitloeknah te a ming uh pawh. BOEIPA te thangthen uh.
