< Psaltaren 147 >

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
FANMANALABA jamyo as Jeova: sa mauleg na utacantaye alabansa sija gui Yuusta; sa magof este; ya y alabansa respetao.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Si Jeova jumajatsa Jerusalem: ja fandadaña y manmayute juyong guiya Israel.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Janafanjomlo y manmayulang na corason, ya jabee y chetnotñija.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Jasangan y numeron y pution sija; jafanaan todo sija ni y naanñija.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Dangculo y Yuusta, yan matatnga gui ninasiña; tiningoña taeuttimo.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Si Jeova jumajatsa y manmanso: ya jachule papa y manaelaye gui jilo oda.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Cantaye si Jeova ni y finatinas grasias; cantaye alabansa sija gui atpa, para y Yuusta.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Ni y jatatampe y langet ni y mapagages, ya jalilisto y ichan para y tano, ya janafandodoco y chaguan gui jilo ogso sija.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Güiya numannae y gâgâ sija nañija, yan y fumaguon y aga sija ni y manaagang.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Güiya ti ninamamagof ni y ninasiñan y cabayo: ni ti ninamamagof güe ni y adeng y taotao.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Si Jeova ninamamagof güe ni y manmaañao nu güiya, ni y umangoco sija gui minaaseña.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Alaba si Jeova, O Jerusalem; alaba si Yuusmo, O Sion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Sa janafanfitme y rejas y trangcamo: jabendise y famaguonmo gui sumanjalommo.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Jafatinas pas gui jalom uttimomo, ya ninabula jao ni y guesmauleg na trigo.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Janajanao y tinagoña gui jilo tano: y sinanganña malalago goschadig.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Mannae niebe calang pulo: jachalapon y manengjeng na sereno calang apo.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Jayute y aesña calang andesmorona sija: jaye siña tumojgue gui menan y manengjengña?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Janajanao y sinanganña, ya jadirite: janafanguaefe y mangloña, ya y janom sija manmilalag.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Jafanue si Jacob ni y sinanganña, ya y layña sija yan y juisioña sija y Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Ti jafatinas taegüine gui un nasion: ya y juisioña, sija ti manmatungo sija. Fanmanalaba jamyo as Jeova.

< Psaltaren 147 >