Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Dayega si Yahweh, kay maayo nga mag-awit sa mga pagdayeg sa atong Dios, maayo kini, ug angay ang pagdayeg.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Gitukod pag-usab ni Yahweh ang Jerusalem, gitigom niya ang mga nagkatibulaag nga katawhan sa Israel.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Giayo niya ang nasakitan nga kasingkasing ug gibugkosan ang ilang mga samad.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Naihap niya ang mga bituon, ginganlan niya kining tanan.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Bantogan ang atong Ginoo ug hilabihan kagamhanan, ang iyang panabot dili masukod.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Gipataas ni Yahweh ang mga dinaogdaog, ug gipalukapa niya ang mga daotan ngadto sa yuta.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Awiti si Yahweh uban ang pagpasalamat, awiti ug mga pagdayeg ang atong Dios dinuyogan sa alpa.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Gitabonan niya ang kalangitan sa mga panganod ug giandam ang ulan alang sa kalibotan, aron motubo ang sagbot sa kabukiran.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Gihatagan niya ug mga pagkaon ang mga mananap ug ang mga pisu sa uwak sa dihang (sila) mopiyak.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Wala siya makakaplag ug kalipay diha sa kusog sa kabayo, wala siya mahimuot sa kusgan nga mga paa sa tawo.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Mahimuot lamang si Yahweh niadtong magpasidungog kaniya, nga naglaom sa iyang matinud-anon nga kasabotan.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Dayega si Yahweh, Jerusalem, dayega ang imong Dios, Zion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Kay gipalig-on niya ang mga babag sa imong mga ganghaan, gipanalanginan niya ang imong mga anak taliwala kanimo.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Magdala siya ug kauswagan sulod sa imong mga utlanan, tagbawon ka niya sa labing maayo nga trigo.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Gipadala niya ang iyang kasugoan ngadto sa kalibotan, ang iyang sugo moabot dayon.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Gihimo niya ang niyebe sama sa balahibo sa karnero, gikatag niya ang gagmay nga ice sama sa abo.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Nagpaulan siya ug ice sama sa dinugmok nga tinapay, kinsa man ang makaagwanta sa kabugnaw nga iyang gipadala?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Gipadala niya ang iyang sugo ug nangalanay kini, gipahuros niya ang hangin ug gipadagayday ang tubig.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Gimantala niya ang iyang pulong ngadto kang Jacob, ang iyang kabalaoran ug ang iyang matarong nga kasugoan sa Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Wala niya kini buhata sa uban nga nasod, ug mahitungod sa iyang kasugoan, wala (sila) masayod niini. Dayega si Yahweh.
