Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Hvalite Gospoda. Hvali Gospoda, oh moja duša.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Medtem ko živim, bom hvalil Gospoda; medtem ko imam kakršen koli obstoj, bom prepeval hvalnice svojemu Bogu.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Svojega trdnega upanja ne polagaj v prince niti v človeškega sina, v katerem ni pomoči.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Njegov dih gre dalje, vrača se k svoji zemlji; na ta isti dan propadejo njegove misli.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Srečen je tisti, ki ima za svojo pomoč Jakobovega Boga, katerega upanje je v Gospodu, njegovemu Bogu,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

ki je naredil nebo in zemljo, morje in vse, kar je tam notri, ki na veke ohranja resnico,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

ki izvršuje sodbo za zatiranega, ki daje hrano lačnemu. Gospod osvobaja jetnike,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Gospod slepim odpira oči, Gospod dviguje tiste, ki so sklonjeni, Gospod ljubi pravične,

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Gospod varuje tujce in podpira osirotelega in vdovo, toda pot zlobnih postavlja na glavo.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Gospod bo kraljeval na veke, celó tvoj Bog, oh Sion, vsem rodovom. Hvalite Gospoda.