Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Hvali, dušo moja, Gospoda.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Hvaliæu Gospoda za života svojega, pjevaæu Bogu svojemu dok me je god.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Ne uzdajte se u knezove, u sina èovjeèijega, u kojega nema pomoæi.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Iziðe iz njega duh, i vrati se u zemlju svoju: taj dan propadnu sve pomisli njegove.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Blago onome, kojemu je pomoænik Bog Jakovljev, kojemu je nadanje u Gospodu, Bogu njegovu,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

Koji je stvorio nebo i zemlju, more i sve što je u njima; koji drži vjeru uvijek,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

Èini sud onima, kojima se èini krivo; daje hranu gladnima. Gospod driješi svezane,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Gospod otvora oèi slijepcima, podiže oborene, Gospod ljubi pravednike.

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Gospod èuva došljake, pomaže siroti i udovici; a put bezbožnièki prevraæa.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Gospod je car dovijeka, Bog tvoj, Sione, od koljena do koljena. Aliluja.