Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!