Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Halleluja! Mi sjæl, lova Herren!

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Eg vil lova Herren so lenge eg liver, syngja lov for min Gud medan eg er til.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Set ikkje lit til hovdingar, til ein menneskjeson som ikkje kann hjelpa.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Fer hans ande ut, so vender han attende til si jord, den dagen er det ute med hans tankar.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Sæl er den som hev Jakobs Gud til hjelp, som vonar på Herren, sin Gud!

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

han som hev skapa himmel og jord, havet og alt som i deim er, han som er trufast til æveleg tid,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

han som gjev dei nedtyngde rett, han som gjev dei hungrige brød. Herren løyser dei bundne.

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Herren opnar augo på dei blinde, Herren reiser dei nedbøygde, Herren elskar dei rettferdige,

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Herren varar dei framande, farlause og enkjor held han uppe, men han villar vegen for dei ugudlege.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Herren skal vera konge æveleg, din Gud, Sion, frå ætt til ætt. Halleluja!