< Psaltaren 146 >
1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.
Alleluia, Aggaei, et Zachariae.
2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Lauda anima mea Dominum, laudabo Dominum in vita mea: psallam Deo meo quamdiu fuero. Nolite confidere in principibus:
3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.
in filiis hominum, in quibus non est salus.
4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.
Exibit spiritus eius, et revertetur in terram suam: in illa die peribunt omnes cogitationes eorum.
5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,
Beatus, cuius Deus Iacob adiutor eius, spes eius in Domino Deo ipsius:
6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,
qui fecit caelum et terram, mare, et omnia, quae in eis sunt.
7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,
Qui custodit veritatem in saeculum, facit iudicium iniuriam patientibus: dat escam esurientibus. Dominus solvit compeditos:
8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,
Dominus illuminat caecos. Dominus erigit elisos, Dominus diligit iustos.
9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
Dominus custodit advenas, pupillum et viduam suscipiet: et vias peccatorum disperdet.
10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!
Regnabit Dominus in saecula Deus tuus Sion, in generatione et generationem.