Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Louez Jah. Mon âme, loue l’Éternel!

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Je louerai l’Éternel durant ma vie; je chanterai des cantiques à mon Dieu tant que j’existerai.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Ne vous confiez pas dans les principaux, dans un fils d’homme, en qui il n’y a pas de salut.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Son esprit sort, l’homme retourne dans le sol d’où il est tiré; en ce même jour ses desseins périssent.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Bienheureux celui qui a le Dieu de Jacob pour son secours, qui s’attend à l’Éternel, son Dieu,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

Qui a fait les cieux et la terre, la mer, et tout ce qui s’y trouve; qui garde la vérité à toujours;

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

Qui exécute le jugement en faveur des opprimés; qui donne du pain à ceux qui ont faim! L’Éternel met en liberté les prisonniers.

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

L’Éternel ouvre les yeux des aveugles; l’Éternel relève ceux qui sont courbés; l’Éternel aime les justes;

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

L’Éternel garde les étrangers; il affermit l’orphelin et la veuve, et confond la voie des méchants.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

L’Éternel régnera à toujours, – ton Dieu, ô Sion! de génération en génération. Louez Jah!