Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Aleluja! Hvali, dušo moja, Jahvu!

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Hvalit ću Jahvu sveg života svojeg. Dok me bude, Bogu svom ću pjevati.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Ne uzdajte se u knezove, u čovjeka od kog nema spasenja!

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Iziđe li duh iz njega, u zemlju svoju on se vraća i propadaju sve misli njegove.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Blago onom kome je pomoćnik Bog Jakovljev, kome je ufanje u Jahvi, Bogu njegovu,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

koji stvori nebo i zemlju, more i sve što je u njima; koji ostaje vjeran dovijeka,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

potlačenima vraća pravicu, a gladnima kruh daje. Jahve oslobađa sužnje,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Jahve slijepcima oči otvara. Jahve uspravlja prignute, Jahve ljubi pravedne.

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Jahve štiti tuđince, sirote i udovice podupire, a grešnicima mrsi putove.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Jahve će kraljevati dovijeka, tvoj Bog, Sione, od koljena do koljena. Aleluja!