< Psaltaren 144 >

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Псалом Давидів. Благословенний Господь, скеля моя, Що привчає руки мої до битви й пальці мої – до війни.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
[Він] – милість моя, твердиня моя, пристановище моє й визволитель мій, щит мій, на Нього я надію покладаю; Він підкорює мені народ мій.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Господи, хто така людина, що Ти знаєш про неї, і син людський, що Ти думаєш про нього?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Людина – немов подих вітру; дні її – немов тінь, що минає.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Господи, нахили небеса і зійди, торкнися гір – і вони задимляться.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Блисни блискавкою й розсій їх, випусти стріли Свої й нажахай їх.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Простягни руку Твою з висоти, визволи мене й врятуй від великих вод, від рук чужинців,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
що вустами своїми марне промовляють і чия правиця діє неправедно.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Боже, пісню нову заспіваю Тобі, на лірі десятиструнній Тобі заграю –
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Тому, Хто дає перемогу царям, визволяє Давида, слугу Свого, від лютого меча.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Визволи мене й врятуй від рук чужинців, що вустами своїми марне промовляють і чия правиця діє неправедно.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Тоді будуть сини наші немов молоді пагони, що розрослися, а наші доньки – наче різьблені колони майстерно збудованого палацу;
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
комори будуть повні різноманітним збіжжям; дрібної худоби нашої [будуть] тисячі, десятки тисяч на пасовищах наших;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
бики наші будуть витривалими; не буде ні пролому [в стіні], ні виходу [в полон], ані зойку на вулицях наших.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Блаженний народ, що так йому ведеться; блаженний народ, чий Бог – Господь!

< Psaltaren 144 >