Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Bendito seja o Senhor, minha rocha, que ensina as minhas mãos para a peleja e os meus dedos para a guerra;
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Benignidade minha e fortaleza minha; alto retiro meu e meu libertador és tu: escudo meu, em quem eu confio, e que me sujeita o meu povo.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Senhor, que é o homem, para que o conheças, e o filho do homem, para que o estimes?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
O homem é semelhante à vaidade; os seus dias são como a sombra que passa.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Abaixa, ó Senhor, os teus céus, e desce; toca os montes, e fumegarão.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Vibra os teus raios, e dissipa-os; envia as tuas flechas, e desbarata-os.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Estende as tuas mãos desde o alto; livra-me, e, arrebata-me das muitas águas e das mãos dos filhos estranhos,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Cuja boca fala vaidade, e a sua direita é direita de falsidade.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
A ti, ó Deus, cantarei um cântico novo, com o saltério e instrumento de dez cordas te cantarei louvores.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
A ti, que dás a salvação aos reis, e que livras a David, teu servo, da espada maligna.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Livra-me, e tira-me das mãos dos filhos estranhos, cuja boca fala vaidade, e a sua direita é direita de iniquidade;
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Para que nossos filhos sejam como plantas crescidas na sua mocidade; para que as nossas filhas sejam como pedras de esquina lavradas à moda de palácio.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Para que as nossas dispensas se encham de todo o provimento; para que os nossos gados produzam a milhares e a dezenas de milhares nas nossas ruas.
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Para que os nossos bois sejam fortes para o trabalho; para que não haja nem assaltos, nem saídas, nem gritos nas nossas ruas.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Bem-aventurado o povo, ao qual assim acontece: bem-aventurado é o povo cujo Deus é o Senhor.
