Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Psalmus David. Adversus Goliath. Benedictus Dominus Deus meus, qui docet manus meas ad prælium, et digitos meos ad bellum.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Misericordia mea et refugium meum; susceptor meus et liberator meus; protector meus, et in ipso speravi, qui subdit populum meum sub me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Domine, quid est homo, quia innotuisti ei? aut filius hominis, quia reputas eum?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Homo vanitati similis factus est; dies ejus sicut umbra prætereunt.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Domine, inclina cælos tuos, et descende; tange montes, et fumigabunt.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Fulgura coruscationem, et dissipabis eos; emitte sagittas tuas, et conturbabis eos.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Emitte manum tuam de alto: eripe me, et libera me de aquis multis, de manu filiorum alienorum:
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
quorum os locutum est vanitatem, et dextera eorum dextera iniquitatis.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Deus, canticum novum cantabo tibi; in psalterio decachordo psallam tibi.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Qui das salutem regibus, qui redemisti David servum tuum de gladio maligno,
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
eripe me, et erue me de manu filiorum alienorum, quorum os locutum est vanitatem, et dextera eorum dextera iniquitatis.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Quorum filii sicut novellæ plantationes in juventute sua; filiæ eorum compositæ, circumornatæ ut similitudo templi.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Promptuaria eorum plena, eructantia ex hoc in illud; oves eorum fœtosæ, abundantes in egressibus suis;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
boves eorum crassæ. Non est ruina maceriæ, neque transitus, neque clamor in plateis eorum.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Beatum dixerunt populum cui hæc sunt; beatus populus cujus Dominus Deus ejus.
