Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Benedetto il Signore, mia roccia, che addestra le mie mani alla guerra, le mie dita alla battaglia. Di Davide.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Mia grazia e mia fortezza, mio rifugio e mia liberazione, mio scudo in cui confido, colui che mi assoggetta i popoli.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Signore, che cos'è un uomo perché te ne curi? Un figlio d'uomo perché te ne dia pensiero?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
L'uomo è come un soffio, i suoi giorni come ombra che passa.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Signore, piega il tuo cielo e scendi, tocca i monti ed essi fumeranno.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Le tue folgori disperdano i nemici, lancia frecce, sconvolgili.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Stendi dall'alto la tua mano, scampami e salvami dalle grandi acque, dalla mano degli stranieri.
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
La loro bocca dice menzogne e alzando la destra giurano il falso.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Mio Dio, ti canterò un canto nuovo, suonerò per te sull'arpa a dieci corde;
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
a te, che dai vittoria al tuo consacrato, che liberi Davide tuo servo. Salvami dalla spada iniqua,
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
liberami dalla mano degli stranieri; la loro bocca dice menzogne e la loro destra giura il falso.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
I nostri figli siano come piante cresciute nella loro giovinezza; le nostre figlie come colonne d'angolo nella costruzione del tempio.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
I nostri granai siano pieni, trabocchino di frutti d'ogni specie; siano a migliaia i nostri greggi, a mirìadi nelle nostre campagne;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
siano carichi i nostri buoi. Nessuna breccia, nessuna incursione, nessun gemito nelle nostre piazze.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Beato il popolo che possiede questi beni: beato il popolo il cui Dio è il Signore.
