< Psaltaren 144 >

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
De David. Béni soit l'Éternel, mon rocher, qui forme mes mains au combat, et mes doigts à la bataille,
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
lui, mon bienfaiteur et ma citadelle, ma forteresse, et mon libérateur, mon bouclier, mon refuge, lui qui m'assujettit des peuples!
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Éternel, qu'est-ce que l'homme, pour que tu le connaisses? l'enfant d'Adam, pour que tu t'occupes de lui?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
L'homme est semblable au souffle, et ses jours, à une ombre qui passe.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Éternel, incline tes Cieux, et descends! Touche les montagnes, et qu'elles fument!
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Darde la foudre, et disperse-les! Lance tes flèches, et les mets en déroute!
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
D'en haut étends ta main! Délivre-moi, et me tire des grandes eaux, de la main des enfants de l'étranger,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
dont la bouche profère le mensonge, et dont la droite est une droite parjure!
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
O Dieu, je veux te chanter un cantique nouveau, sur le luth à dix cordes je veux te célébrer,
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
toi, qui accordes au Roi la victoire, toi, qui sauvas ton serviteur David de la funeste épée!
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Délivre-moi, et me tire de la main des enfants de l'étranger, dont la bouche profère le mensonge, et dont la droite est une droite parjure!
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Afin que nos fils soient comme des plantes grandissant dans leur jeunesse, et nos filles comme des colonnes angulaires sculptées en figures dans les palais.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Que nos greniers soient remplis, fournissant toutes sortes de biens! Que nos brebis multiplient par milliers, qu'elles soient par myriades dans nos champs!
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Que nos chefs soient élevés! qu'il n'y ait ni brèche, ni attaque, ni clameurs dans nos rues!
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Heureux le peuple dont il en est ainsi! Heureux le peuple dont l'Éternel est le Dieu!

< Psaltaren 144 >