< Psaltaren 144 >
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Psaume de David. Béni soit l'Éternel, mon rocher, qui dresse mes mains au combat et mes doigts à la bataille!
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Mon bienfaiteur et ma forteresse, ma haute retraite et mon libérateur, mon bouclier et celui vers qui je me retire; celui qui range mon peuple sous moi!
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Éternel, qu'est-ce que l'homme, que tu aies soin de lui? et le fils de l'homme que tu en tiennes compte?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
L'homme est semblable à un souffle; ses jours sont comme l'ombre qui passe.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Éternel, abaisse tes cieux et descends; touche les montagnes, et qu'elles fument!
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Fais briller l'éclair, et disperse-les; lance tes flèches, et les mets en déroute!
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Étends tes mains d'en haut, délivre-moi, et me retire des grandes eaux, de la main du fils de l'étranger;
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Dont la bouche profère le mensonge, et dont la droite est une droite trompeuse.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
O Dieu, je te chanterai un cantique nouveau; je te célébrerai sur la lyre à dix cordes,
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Toi qui donnes la délivrance aux rois, qui sauves David, ton serviteur, de l'épée meurtrière.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Délivre-moi, et me retire de la main des fils de l'étranger, dont la bouche profère le mensonge, et dont la droite est une droite trompeuse.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Que nos fils soient comme des plantes croissant dans leur jeunesse; nos filles comme des colonnes taillées, ornant les angles d'un palais!
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Que nos celliers soient remplis, fournissant toute espèce de provisions; que nos brebis se multiplient par milliers, par dix milliers dans nos champs!
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Que nos bœufs soient chargés de graisse; qu'il n'y ait ni brèche, ni attaque, ni clameur dans nos rues!
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Heureux le peuple duquel il en est ainsi! Heureux le peuple dont l'Éternel est le Dieu!