Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
By David. Blessed [is] Jehovah my rock, who is teaching My hands for war, my fingers for battle.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My kind one, and my bulwark, My tower, and my deliverer, My shield, and in whom I have trusted, Who is subduing my people under me!
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Jehovah, what [is] man that Thou knowest him? Son of man, that Thou esteemest him?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man to vanity hath been like, His days [are] as a shadow passing by.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Jehovah, incline Thy heavens and come down, Strike against mountains, and they smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Send forth lightning, and scatter them, Send forth Thine arrows, and trouble them,
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Send forth Thy hand from on high, Free me, and deliver me from many waters, From the hand of sons of a stranger,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Because their mouth hath spoken vanity, And their right hand [is] a right hand of falsehood.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
O God, a new song I sing to Thee, On a psaltery of ten strings I sing praise to Thee.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Who is giving deliverance to kings, Who is freeing David His servant from the sword of evil.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Free me, and deliver me From the hand of sons of a stranger, Because their mouth hath spoken vanity, And their right hand [is] a right hand of falsehood,
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Because our sons [are] as plants, Becoming great in their youth, Our daughters as hewn stones, Polished — the likeness of a palace,
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Our garners [are] full, bringing out from kind to kind, Our flocks are bringing forth thousands, Ten thousands in our out-places,
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Our oxen are carrying, there is no breach, And there is no outgoing, And there is no crying in our broad places.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
O the happiness of the people that is thus, O the happiness of the people whose God [is] Jehovah!
