Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Blessed be the LORD my strength which teaches my hands to war, and my fingers to fight:
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My goodness, and my fortress; my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdues my people under me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
LORD, what is man, that you take knowledge of him! or the son of man, that you make account of him!
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like to vanity: his days are as a shadow that passes away.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Bow your heavens, O LORD, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Cast forth lightning, and scatter them: shoot out your arrows, and destroy them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Send your hand from above; rid me, and deliver me out of great waters, from the hand of strange children;
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Whose mouth speaks vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
I will sing a new song unto you, O God: upon a psaltery and an instrument of ten strings will I sing praises unto you.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
It is he that gives salvation unto kings: who delivers David his servant from the hurtful sword.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Rid me, and deliver me from the hand of strange children, whose mouth speaks vanity, and their right hand is a right hand of falsehood:
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
That our sons may be as plants grown up in their youth; that our daughters may be as corner stones, polished after the embodiment of a palace:
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
That our garners may be full, affording all manner of store: that our sheep may bring forth thousands and ten thousands in our streets:
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
That our oxen may be strong to labour; that there be no breaking in, nor going out; that there be no complaining in our streets.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Happy is that people, that is in such a case: yea, happy is that people, whose God is the LORD.
