Psaltaren 144

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

Davidov. Blagoslovljen Jahve, hridina moja: ruke mi uči boju a prste ratu.

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

On je ljubav moja i tvrđava moja, zaštita moja, izbavitelj moj, štit moj za koji se sklanjam; on mi narode stavlja pod noge!

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

Što je čovjek, o Jahve, da ga poznaješ, što li čedo ljudsko da ga se spominješ?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

Poput daška je čovjek, dani njegovi kao sjena nestaju.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Jahve, nagni svoja nebesa i siđi, takni bregove: i zadimit će se!

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Sijevni munjom i rasprši dušmane, odapni strijele i rasprši ih!

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

Ruku pruži iz visina, istrgni me i spasi iz voda beskrajnih, iz šaka sinova tuđinskih:

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

laži govore usta njihova, a desnica krivo priseže.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

Pjevat ću ti, Bože, pjesmu novu, na harfi od deset žica svirat ću.

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Ti daješ pobjedu kraljevima, koji si spasio Davida, slugu svojega. Od pogubna mača

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

spasi mene, oslobodi me iz ruke tuđinske; laži govore usta njihova, a desnica krivo priseže.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

Daj da nam sinovi budu kao biljke što rastu od mladosti svoje; a kćeri naše kao stupovi ugaoni, krasne poput hramskog stupovlja;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

da nam žitnice budu pune svakog obilja, s plodovima svakojakim u izobilju;

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

ovce naše plodile se na tisuće, plodile se beskrajno na našim poljima; stoka naša neka bude tovna! U zidinama nam ne bilo proboja ni ropstva ni plača na ulicama našim!

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Blago narodu kojem je tako, blago narodu kojem je Jahve Bog!