Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Jehová, a ti he llamado, apresúrate a mí: escucha mi voz, cuando te llamare.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Sea enderezada mi oración delante de ti como un perfume: el don de mis manos como un presente de la tarde.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Pon, o! Jehová, guarda a mi boca: guarda la puerta de mis labios.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

No inclines mi corazón a cosa mala: a hacer obras con impiedad con los varones que obran iniquidad; y no coma yo de sus delicias.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Hiérame el justo con misericordia, y repréndame; y aceite de cabeza no unte mi cabeza: porque aun también mi oración será contra sus males.

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Sean derribados en lugares peñascosos sus jueces; y oigan mis palabras que son suaves.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Como quien parte e hiende leños en tierra, son esparcidos nuestros huesos a la boca de la sepultura: (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Por tanto a ti, o! Jehová, Señor, miran mis ojos, en ti he confiado: no tengas en poco a mi alma.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Guárdame de las manos del lazo que me han tendido; y de los lazos de los que obran iniquidad.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Caigan los impíos a una en sus redes, mientras yo pasaré para siempre.