Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Gospode, vièem k tebi, pohiti k meni, èuj glas moljenja mojega, kad vièem k tebi.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Nek izaðe molitva moja kao kad pred lice tvoje, dizanje ruku mojih kao prinos veèernji.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Postavi, Gospode, stražu kod jezika mojega, èuvaj vrata usta mojih.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Ne daj srcu mojemu da zastrani na zle pomisli, da èini djela bezbožna s ljudima koji postupaju nepravedno; i da ne okusim sladosti njihovijeh.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Neka me bije pravednik, to je milost; neka me kara, to je ulje za glavu moju; glava moja neæe odbaciti, ako æe i više; nego je molitva moja protiv zloæe njihove.

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Rasuše se po kamenijem vrletima sudije njihove, i èuše rijeèi moje kako su blage.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Kao kad ko sijeèe i teše, tako se razletješe kosti naše do èeljusti paklenijeh. (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Ali su k tebi, Gospode, Gospode, upravljene oèi moje, u tebe se uzdam, nemoj odbaciti duše moje.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Saèuvaj me od zamke, koju mi metnuše, od lukavstva onijeh, koji èine bezakonje.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Pašæe u mreže svoje bezbožnici, a ja æu jedan proæi.