< Psaltaren 141 >
1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.
Psalmus David. Domine, clamavi ad te: exaudi me; intende voci meæ, cum clamavero ad te.
2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.
Dirigatur oratio mea sicut incensum in conspectu tuo; elevatio manuum mearum sacrificium vespertinum.
3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
Pone, Domine, custodiam ori meo, et ostium circumstantiæ labiis meis.
4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.
Non declines cor meum in verba malitiæ, ad excusandas excusationes in peccatis; cum hominibus operantibus iniquitatem, et non communicabo cum electis eorum.
5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;
Corripiet me justus in misericordia, et increpabit me: oleum autem peccatoris non impinguet caput meum. Quoniam adhuc et oratio mea in beneplacitis eorum:
6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.
absorpti sunt juncti petræ judices eorum. Audient verba mea, quoniam potuerunt.
7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol )
Sicut crassitudo terræ erupta est super terram, dissipata sunt ossa nostra secus infernum. (Sheol )
8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.
Quia ad te, Domine, Domine, oculi mei; in te speravi, non auferas animam meam.
9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.
Custodi me a laqueo quem statuerunt mihi, et a scandalis operantium iniquitatem.
10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.
Cadent in retiaculo ejus peccatores: singulariter sum ego, donec transeam.