Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Psalmus David. [Domine, clamavi ad te: exaudi me; intende voci meæ, cum clamavero ad te.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Dirigatur oratio mea sicut incensum in conspectu tuo; elevatio manuum mearum sacrificium vespertinum.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Pone, Domine, custodiam ori meo, et ostium circumstantiæ labiis meis.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Non declines cor meum in verba malitiæ, ad excusandas excusationes in peccatis; cum hominibus operantibus iniquitatem, et non communicabo cum electis eorum.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Corripiet me justus in misericordia, et increpabit me: oleum autem peccatoris non impinguet caput meum. Quoniam adhuc et oratio mea in beneplacitis eorum:

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

absorpti sunt juncti petræ judices eorum. Audient verba mea, quoniam potuerunt.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Sicut crassitudo terræ erupta est super terram, dissipata sunt ossa nostra secus infernum. (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Quia ad te, Domine, Domine, oculi mei; in te speravi, non auferas animam meam.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Custodi me a laqueo quem statuerunt mihi, et a scandalis operantium iniquitatem.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Cadent in retiaculo ejus peccatores: singulariter sum ego, donec transeam.]