Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Psalam. Davidov. Prizivljem te, Jahve, k meni pohitaj! Slušaj glas moj kojim tebi vapijem!

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Nek' mi se uzdigne molitva kao kad pred lice tvoje, podizanje mojih ruku nek' bude k'o prinos večernji!

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Na usta mi, Jahve, stražu postavi i stražare na vrata usana mojih!

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Ne daj da mi se srce zlu prikloni, da bezbožno počinim djela opaka; i u društvu zlotvora da ne blagujem poslastica njihovih!

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Nek' me samo udari pravednik, ljubav je što me kara, al' ulje grešničko neće mi glavu pomazat'; zloći njihovoj oprijet ću se uvijek svojom molitvom.

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Kad strovale niz hridinu suce njihove, razumjet će kako blage bjehu riječi moje.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Kao kad orač ore i para zemlju, tako će im se na rubu Podzemlja kosti rasuti. (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

U te su, Jahve, uprte oči moje, k tebi se utječem, ne daj da mi duša propadne!

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Čuvaj me od stupice koju postaviše meni, od zamki zločinaca!

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Nek' u vlastite zamke upadnu zlotvori, a ja neka im umaknem!