Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

Yahweh, nagpakitabang ako kanimo; anhi dayon kanako. Paminawa ako sa dihang mosangpit ako kanimo.

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

Hinaot nga ang akong pag-ampo mahisama sa insenso diha sa imong atubangan; hinaot nga ang binayaw kong mga kamot mahisama sa halad sa kagabhion.

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

Yahweh, butangi ug magbalantay ang akong baba; bantayi ang pultahan sa akong mga ngabil.

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

Ayaw tugoti ang akong kasingkasing sa pagtinguha ug daotang butang o mobuhat ug mga makasasalang buhat uban sa mga tawong nagabuhat ug daotan. Hinaot nga dili unta ako mokaon sa ilang mga inandam nga pagkaon.

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

Tugoti nga bunalan ako sa tawong matarong; mahimo kining usa ka malumong buhat alang kanako. Tugoti siya sa pagtudlo kanako; mahisama kini sa lana nga anaa sa akong ulo; dili unta mobalibad ang akong ulo sa pagdawat niini. Apan ang akong pag-ampo kanunay nga nakigbatok sa ilang daotang mga binuhatan.

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

Itambog ang ilang mga pangulo gikan sa taas sa mga pangpang; madunggan nila nga maayo ang akong kaugalingong mga pulong.

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

Magsulti (sila) “Sama sa pagdaro ug pagbungkal sa yuta, ingon man nga mikatag ang among mga bukog sa baba sa Seol.” (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

Ang akong mga mata anaa lamang gayod kanimo, Yahweh, Ginoo; modangop ako kanimo, ayaw biyai nga huyang ang akong kalag.

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

Panalipdi ako gikan sa mga bitik nga ilang giandam alang kanako, gikan sa mga lit-ag sa mga nagbuhat ug daotan.

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

Tugoti nga maunay sa ilang kaugalingong mga pukot ang mga daotan samtang ako magaikyas.