< Psaltaren 139 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Oh Señor, tú me has examinado y me conoces.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Usted tiene conocimiento cuando estoy sentado y cuando me levanto, ve mis pensamientos desde lejos.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Tú vigilas mis pasos y mi sueño, y conoces todos mis caminos.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Porque no hay palabra en mi lengua aun, y tu, Señor ya la conoces.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Me has rodeado por todos lados. y me has puesto la mano encima.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Tal conocimiento es una maravilla mayor que mis poderes; es tan alto que no puedo comprenderlo.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
¿A dónde puedo iré de tu espíritu? ¿cómo puedo huir en vuelo de tu presencia?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Si voy al cielo, estás allí; o si hago mi cama en el inframundo, estás allí. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Si tomo las alas de la mañana, y voy a las partes más lejanas del mar;
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Aun allí seré guiado por tu mano, y tu diestra me guardará.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
Si dijera: Solo déjame estar cubierto por la oscuridad, aun la noche resplandecerá alrededor de mí.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Incluso la oscuridad no es oscura para ti; la noche es tan brillante como el día: porque la oscuridad y la luz son lo mismo para ti.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Mi carne fue hecha por ti, y mis partes se unieron en el cuerpo de mi madre.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Te alabaré, porque estoy extraña y delicadamente formado; tus obras son grandes maravillas, y de esto mi alma está completamente consciente.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Mi cuerpo no fue visto por ti cuando fui hecho en secreto, y extrañamente formado en las partes más bajas de la tierra.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Tus ojos vieron mi sustancia sin forma; en tu libro se registraron todos mis días, incluso aquellos que fueron propuestos antes de que hubieran surgido.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
¡Cuán queridos son tus pensamientos para mí, oh Dios! ¡Cuán grande es el número de ellos!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Si los número, serían más que granos de arena; cuando estoy despierto, todavía estoy contigo.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Si tan solo pusieras a los pecadores a la muerte, oh Dios; lejos de mí, hombres sanguinarios.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Porque van contra ti con malos designios, y tus enemigos se burlan de tu nombre.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
¿No aborrezco a tus enemigos, oh Señor? ¿No son los que se levantan contra ti una causa de aflicción para mí?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Mi odio por ellos está completo; mis pensamientos sobre ellos son como si estuvieran haciendo guerra contra mí.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Oh Dios, que los secretos de mi corazón sean descubiertos, y que mis pensamientos sean puestos a prueba.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Mira si hay camino de perversidad en mí, y sé mi guía en el camino eterno.

< Psaltaren 139 >