Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Al Músico principal: Salmo de David. OH Jehová, tú me has examinado y conocido.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Tú has conocido mi sentarme y mi levantarme, has entendido desde lejos mis pensamientos.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Mi senda y mi acostarme has rodeado, y estás impuesto en todos mis caminos.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Pues aun no está la palabra en mi lengua, [y] he aquí, oh Jehová, tú la sabes toda.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Detrás y delante me guarneciste, y sobre mí pusiste tu mano.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Más maravillosa es la ciencia que mi capacidad; alta es, no puedo comprenderla.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

¿Adónde me iré de tu espíritu? ¿y adónde huiré de tu presencia?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si subiere á los cielos, allí estás tú: y si en abismo hiciere mi estrado, he aquí allí tú estás. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si tomare las alas del alba, y habitare en el extremo de la mar,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Aun allí me guiará tu mano, y me asirá tu diestra.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Si dijere: Ciertamente las tinieblas me encubrirán; aun la noche resplandecerá tocante á mí.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Aun las tinieblas no encubren de ti, y la noche resplandece como el día: lo mismo [te son] las tinieblas que la luz.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Porque tú poseiste mis riñones; cubrísteme en el vientre de mi madre.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Te alabaré; porque formidables, maravillosas son tus obras: estoy maravillado, y mi alma lo conoce mucho.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

No fué encubierto de ti mi cuerpo, bien que en oculto fuí formado, [y] compaginado en lo más bajo de la tierra.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Mi embrión vieron tus ojos, y en tu libro estaban escritas todas aquellas cosas que fueron luego formadas, sin [faltar] una de ellas.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Así que ¡cuán preciosos me son, oh Dios, tus pensamientos! ¡cuán multiplicadas son sus cuentas!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si los cuento, multiplícanse más que la arena: despierto, y aun estoy contigo.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

De cierto, oh Dios, matarás al impío; apartaos pues de mí, hombres sanguinarios.

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Porque blasfemias dicen ellos contra ti: tus enemigos toman en vano [tu nombre].

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

¿No tengo en odio, oh Jehová, á los que te aborrecen, y me conmuevo contra tus enemigos?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Aborrézcolos con perfecto odio; téngolos por enemigos.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Examíname, oh Dios, y conoce mi corazón: pruébame y reconoce mis pensamientos:

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Y ve si hay en mí camino de perversidad, y guíame en el camino eterno.