Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Oh Yavé, Tú me escudriñaste y conociste.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Tú sabes cuándo me siento Y cuándo me pongo en pie, De lejos entiendes mi pensamiento.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Vigilas cuando camino Y cuando reposo, Y estás íntimamente familiarizado con todos mis caminos.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Aun antes que haya una palabra en mi lengua, Ciertamente, oh Yavé, Tú la sabes toda.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Me rodeaste por detrás y por delante, Y pusiste tu mano sobre mí.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

[Tal] conocimiento es demasiado maravilloso para mí. Alto es, no puedo alcanzarlo.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

¿A dónde puedo irme de tu Espíritu? ¿O a dónde puedo huir de tu Presencia?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si subo al cielo, allí estás Tú, Y si en el Seol preparo mi cama, Mira, allí estás Tú. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si tomo las alas del alba Y vivo en la parte más remota del mar,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Aun allí me guiará tu mano Y me sostendrá tu mano derecha.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Si digo: Ciertamente la oscuridad me cubrirá, La luz a mi alrededor será la noche.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Aun la oscuridad no es oscura para Ti, La noche resplandece como el día. Lo mismo son la oscuridad y la luz.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Tú formaste mis órganos internos. Me tejiste en el vientre de mi madre.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Te doy gracias, Porque soy temerosa y maravillosamente formado. Maravillosas son tus obras, Y mi alma lo sabe muy bien.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

No fueron encubiertos de Ti mis huesos, Cuando en secreto fui hecho, Y entretejido en las profundidades de la tierra.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Tus ojos vieron mi embrión, Y en tu rollo estaban escritos todos Los días que me fueron ordenados, Cuando aún [no existía] uno de ellos.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¡Oh ʼEL, cuán preciosos me son tus pensamientos! ¡Cuán inmensa es la suma de ellos!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si los cuento, serían más que la arena. Cuando despierto, aún estoy contigo.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

¡Oh ʼEloah, si mataras al perverso, Si, por tanto, se alejan de mí los hombres sanguinarios!

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Porque hablan contra Ti perversamente, Y tus enemigos toman [tu Nombre] en vano.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Oh Yavé, ¿No aborrezco a los que te aborrecen? ¿No repugno a los que se levantan contra Ti?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Con absoluto odio los aborrezco. Son mis enemigos.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Escudríñame, oh ʼEL, y conoce mi corazón. Pruébame y conoce mis ansiosos pensamientos,

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Ve si hay en mí camino de perversidad Y guíame en el camino eterno.