Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Para el director del coro. Un salmo de David. Señor, me has examinado por dentro y por fuera, conoces cada parte de mí.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Sabes cuándo me siento, y cuándo me levanto. Conoces mis pensamientos, aún cuando me encuentro a la distancia.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Observas a dónde voy y dónde descanso. Estás familiarizado con cada cosa que hago.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Señor, incluso sabes lo que voy a decir, antes de que lo diga.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Siempre estás ahí, detrás de mí, frente a mí, y alrededor mío. Colocaste tu mano protectora sobre mí.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Tu conocimiento maravilloso rebasa mi comprensión, ¡Llega mucho más lejos que mi entendimiento!

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

¿A dónde puedo ir donde ya no estés? ¿A dónde puedo correr para escapar de tu presencia?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si subo a los cielos, tú estás ahí. Si bajara al Seól, también te encontraría allí. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si tuviera que volar en las alas del alba hacia el este; si tuviera que vivir en la lejana orilla occidental del mar,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

incluso allí tu mano me guiaría, tu diestra me ayudaría.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Si le pidiera a las tinieblas que me escondieran, y que la luz se convirtiera en noche a mi alrededor,

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

las tinieblas no fueran tinieblas para ti, y la noche sería tan brillante como el día, porque las tinieblas son como luz ante tu presencia.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Tú me creaste por dentro y por fuera, me formaste en el vientre de mi madre.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¡Te alabo porque me hiciste admirable! Maravillosas son tus obras, ¡Me doy cuenta de esto completamente!

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Cuando mi cuerpo crecía no estuvo oculto de ti, mientras me formé en secreto, cuando en “lo más profundo de la tierra”, era yo entretejido.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Me viste como un embrión, y ante tus ojos ya todos mis días estaban escritos; todos mis días ya estaban diseñados, antes de que ninguno de ellos comenzara.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Dios, ¡Tus pensamientos son tan valiosos! para mí! ¡Juntándolos, no pueden ser contados!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si intentara contarlos, serían más que los granos de al arena en la playa. Sin embargo, cuando me levanto sigo contigo.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Dios, ¡Si tan solo mataras a los impíos! ¡Asesinos, aléjense de mí!

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Cuando hablan de ti son muy malos. Desde que son tus enemigos, utilizan tu nombre en vano.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Señor, ¿Acaso no odio yo a los que te odian? ¡Desprecio a aquellos que se rebelan en tu contra!

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Los odio con tanta amargura, ¡Se han vuelto mis enemigos!

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Examíname cuidadosamente, ¡Oh, Dios! Para que puedas estar seguro de lo que verdaderamente siento. Revísame, para que puedas saber lo que realmente pienso.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Por favor, muéstrame si estoy siguiendo alguna clase de ídolo, y guíame en el camino de la vida eterna.