Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
in finem David psalmus
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Domine probasti me et cognovisti me tu cognovisti sessionem meam et surrectionem meam
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
intellexisti cogitationes meas de longe semitam meam et funiculum meum investigasti
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
et omnes vias meas praevidisti quia non est sermo in lingua mea
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
ecce Domine tu cognovisti omnia novissima et antiqua tu formasti me et posuisti super me manum tuam
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
mirabilis facta est scientia tua ex me confortata est non potero ad eam
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
quo ibo ab spiritu tuo et quo a facie tua fugiam
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
si ascendero in caelum tu illic es si descendero ad infernum ades (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
si sumpsero pinnas meas diluculo et habitavero in extremis maris
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
etenim illuc manus tua deducet me et tenebit me dextera tua
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
et dixi forsitan tenebrae conculcabunt me et nox inluminatio in deliciis meis
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
quia tenebrae non obscurabuntur a te et nox sicut dies inluminabitur sicut tenebrae eius ita et lumen eius
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
quia tu possedisti renes meos suscepisti me de utero matris meae
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
confitebor tibi quia terribiliter magnificatus es mirabilia opera tua et anima mea cognoscit nimis
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
non est occultatum os meum a te quod fecisti in occulto et substantia mea in inferioribus terrae
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
inperfectum meum viderunt oculi tui et in libro tuo omnes scribentur die formabuntur et nemo in eis
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
mihi autem nimis honorificati sunt amici tui Deus nimis confirmati sunt principatus eorum
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
dinumerabo eos et super harenam multiplicabuntur exsurrexi et adhuc sum tecum
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
si occideris Deus peccatores et viri sanguinum declinate a me
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
quia dices in cogitatione accipient in vanitate civitates tuas
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
nonne qui oderunt te Domine oderam et super inimicos tuos tabescebam
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
perfecto odio oderam illos inimici facti sunt mihi
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
proba me Deus et scito cor meum interroga me et cognosce semitas meas
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
et vide si via iniquitatis in me est et deduc me in via aeterna
