Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
(다윗의 시. 영장으로 한 노래) 여호와여, 주께서 나를 감찰하시고 아셨나이다
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
주께서 나의 앉고 일어섬을 아시며 멀리서도 나의 생각을 통촉하시오며
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
나의 길과 눕는 것을 감찰하시며 나의 모든 행위를 익히 아시오니
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
여호와여, 내 혀의 말을 알지 못하시는 것이 하나도 없으시니이다
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
주께서 나의 전후를 두르시며 내게 안수하셨나이다
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
이 지식이 내게 너무 기이하니 높아서 내가 능히 미치지 못하나이다
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
내가 주의 신을 떠나 어디로 가며 주의 앞에서 어디로 피하리이까
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
내가 하늘에 올라갈지라도 거기 계시며 음부에 내 자리를 펼지라도 거기 계시니이다 (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
내가 새벽 날개를 치며 바다 끝에 가서 거할지라도
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
곧 거기서도 주의 손이 나를 인도하시며 주의 오른손이 나를 붙드시리이다
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
내가 혹시 말하기를 흑암이 정녕 나를 덮고 나를 두른 빛은 밤이 되리라 할지라도
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
주에게서는 흑암이 숨기지 못하며 밤이 낮과 같이 비취나니 주에게는 흑암과 빛이 일반이니이다
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
주께서 내 장부를 지으시며 나의 모태에서 나를 조직하셨나이다
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
내가 주께 감사하옴은 나를 지으심이 신묘막측하심이라 주의 행사가 기이함을 내 영혼이 잘 아나이다
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
내가 은밀한 데서 지음을 받고 땅의 깊은 곳에서 기이하게 지음을 받은 때에 나의 형체가 주의 앞에 숨기우지 못하였나이다
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
내 형질이 이루기 전에 주의 눈이 보셨으며 나를 위하여 정한 날이 하나도 되기 전에 주의 책에 다 기록이 되었나이다
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
하나님이여, 주의 생각이 내게 어찌 그리 보배로우신지요 그 수가 어찌 그리 많은지요
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
내가 세려고 할지라도 그 수가 모래보다 많도소이다 내가 깰 때에도 오히려 주와 함께 있나이다
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
하나님이여, 주께서 정녕히 악인을 죽이시리이다 피흘리기를 즐기는 자들아 나를 떠날지어다
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
저희가 주를 대하여 악하게 말하며 주의 원수들이 헛되이 주의 이름을 칭하나이다
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
여호와여, 내가 주를 미워하는 자를 미워하지 아니하오며 주를 치러 일어나는 자를 한하지 아니하나이까
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
내가 저희를 심히 미워하니 저희는 나의 원수니이다
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
하나님이여, 나를 살피사 내 마음을 아시며 나를 시험하사 내 뜻을 아옵소서
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
내게 무슨 악한 행위가 있나 보시고 나를 영원한 길로 인도하소서
