Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
ヱホバよなんぢは我をさぐり我をしりたまへり
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
なんぢはわが坐るをも立をもしり 又とほくよりわが念をわきまへたまふ
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
なんぢはわが歩むをもわが臥をもさぐりいだし わがもろもろの途をことごとく知たまへり
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
そはわが舌に一言ありとも觀よヱホバよなんぢことごとく知たまふ
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
なんぢは前より後よりわれをかこみ わが上にその手をおき給へり
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
かかる知識はいとくすしくして我にすぐ また高くして及ぶことあたはず
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
我いづこにゆきてなんぢの聖霊をはなれんや われいづこに往てなんぢの前をのがれんや
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
われ天にのぼるとも汝かしこにいまし われわが榻を陰府にまうくるとも 觀よなんぢ彼處にいます (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
我あけぼのの翼をかりて海のはてにすむとも
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
かしこにて尚なんぢの手われをみちびき汝のみぎの手われをたもちたまはん
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
暗はかならす我をおほひ 我をかこめる光は夜とならんと我いふとも
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
汝のみまへには暗ものをかくすことなく 夜もひるのごとくに輝けり なんぢにはくらきも光もことなることなし
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
汝はわがはらわたをつくり 又わがははの胎にわれを組成たまひたり
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
われなんぢに感謝す われは畏るべく奇しくつくられたり なんぢの事跡はことごとくくすし わが霊魂はいとつばらに之をしれり
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
われ隠れたるところにてつくられ地の底所にて妙につづりあはされしとき わが骨なんぢにかくるることなかりき
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
わが體いまだ全からざるに なんぢの目ははやくより之をみ 日々かたちづくられしわが百體の一だにあらざりし時に ことごとくなんぢの冊にしるされたり
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
神よなんぢりもろもろの思念はわれに寶きこといかばかりぞや そのみおもひの總計はいかに多きかな
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
我これを算へんとすれどもそのかずは沙よりもおほし われ眼さむるときも尚なんぢとともにをる
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
神よなんぢはかならず惡者をころし給はん されば血をながすものよ我をはなれされ
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
かれらはあしき企圖をもて汝にさからひて言ふ なんぢの仇はみだりに聖名をとなふるなり
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
ヱホバよわれは汝をにくむ者をにくむにあらずや なんぢに逆ひておこりたつものを厭ふにあらずや
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
われ甚くかれらをにくみてわが仇とす
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
神よねがはくは我をさぐりてわが心をしり 我をこころみてわがもろもろの思念をしりたまへ
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
ねがはくは我によこしまなる途のありやなしやを見て われを永遠のみちに導きたまへ
