Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Signore, tu mi scruti e mi conosci, Al maestro del coro. Di Davide. Salmo.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
tu sai quando seggo e quando mi alzo. Penetri da lontano i miei pensieri,
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
mi scruti quando cammino e quando riposo. Ti sono note tutte le mie vie;
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
la mia parola non è ancora sulla lingua e tu, Signore, gia la conosci tutta.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Alle spalle e di fronte mi circondi e poni su di me la tua mano.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Stupenda per me la tua saggezza, troppo alta, e io non la comprendo.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Dove andare lontano dal tuo spirito, dove fuggire dalla tua presenza?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Se salgo in cielo, là tu sei, se scendo negli inferi, eccoti. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Se prendo le ali dell'aurora per abitare all'estremità del mare,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
anche là mi guida la tua mano e mi afferra la tua destra.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
Se dico: «Almeno l'oscurità mi copra e intorno a me sia la notte»;
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
nemmeno le tenebre per te sono oscure, e la notte è chiara come il giorno; per te le tenebre sono come luce.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Sei tu che hai creato le mie viscere e mi hai tessuto nel seno di mia madre.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Ti lodo, perché mi hai fatto come un prodigio; sono stupende le tue opere, tu mi conosci fino in fondo.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Non ti erano nascoste le mie ossa quando venivo formato nel segreto, intessuto nelle profondità della terra.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Ancora informe mi hanno visto i tuoi occhi e tutto era scritto nel tuo libro; i miei giorni erano fissati, quando ancora non ne esisteva uno.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
Quanto profondi per me i tuoi pensieri, quanto grande il loro numero, o Dio;
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
se li conto sono più della sabbia, se li credo finiti, con te sono ancora.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Se Dio sopprimesse i peccatori! Allontanatevi da me, uomini sanguinari.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Essi parlano contro di te con inganno: contro di te insorgono con frode.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Non odio, forse, Signore, quelli che ti odiano e non detesto i tuoi nemici?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Li detesto con odio implacabile come se fossero miei nemici.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Scrutami, Dio, e conosci il mio cuore, provami e conosci i miei pensieri:
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
vedi se percorro una via di menzogna e guidami sulla via della vita.
