< Psaltaren 139 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Untuk pemimpin kor. Mazmur Daud. Ya TUHAN, Engkau menyelami aku dan mengenal aku.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Engkau tahu segala perbuatanku; dari jauh Engkau mengerti pikiranku.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Engkau melihat aku, baik aku bekerja atau beristirahat, Engkau tahu segala yang kuperbuat.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Bahkan sebelum aku berbicara, Engkau tahu apa yang hendak kukatakan.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Engkau mengelilingi aku dari segala penjuru, dan Kaulindungi aku dengan kuasa-Mu.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Terlalu dalam bagiku pengetahuan-Mu itu, tidak terjangkau oleh pikiranku.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Ke mana aku dapat pergi agar luput dari kuasa-Mu? Ke mana aku dapat lari menjauh dari hadapan-Mu?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Jika aku naik ke langit, Engkau ada di sana, jika aku tidur di alam maut, di situ pun Engkau ada. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Jika aku terbang lewat ufuk timur atau berdiam di ujung barat yang paling jauh,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
di sana pun Engkau menolong aku; di sana juga tangan-Mu membimbing aku.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
Jika aku minta supaya gelap menyelubungi aku, dan terang di sekelilingku menjadi malam,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
maka kegelapan itu pun tidak gelap bagi-Mu; malam itu terang seperti siang, dan gelap itu seperti terang.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Engkau menciptakan setiap bagian badanku, dan membentuk aku dalam rahim ibuku.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Aku memuji Engkau sebab aku sangat luar biasa! Segala perbuatan-Mu ajaib dan mengagumkan, aku benar-benar menyadarinya.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Waktu tulang-tulangku dijadikan, dengan cermat dirangkaikan dalam rahim ibuku, sedang aku tumbuh di sana secara rahasia, aku tidak tersembunyi bagi-Mu.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Engkau melihat aku waktu aku masih dalam kandungan; semuanya tercatat di dalam buku-Mu; hari-harinya sudah ditentukan sebelum satu pun mulai.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
Betapa sulitnya pikiran-Mu bagiku, ya Allah, dan betapa banyak jumlahnya!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Jika kuhitung, lebih banyak dari pasir; bila aku bangun, masih juga kupikirkan Engkau.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Kiranya orang jahat Kautumpas, ya Allah, jauhkanlah para penumpah darah daripadaku!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Mereka mengatakan yang jahat tentang Engkau, dan bersumpah palsu demi kota-kota-Mu.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Ya TUHAN, kubenci orang yang membenci Engkau, hatiku kesal terhadap orang yang melawan Engkau!
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Mereka sangat kubenci, dan kuanggap sebagai musuh.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Selidikilah aku ya Allah, selamilah hatiku, ujilah aku dan ketahuilah pikiranku.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Lihatlah entah ada kejahatan dalam diriku, dan bimbinglah aku di jalan yang kekal.

< Psaltaren 139 >