Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

O Yahweh, sinukimatnak, ken am-ammonak.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Ammom no agtugaw ken no agtakderak; maawatam dagiti pampanunotko uray adayoka kaniak.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Ammom ti dalanko ken inton agiddaak; pagaammom unay dagiti amin a dalanko.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Ta awan ti sao nga innak isao a saanmo nga ammo a naan-anay, O Yahweh.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Lawlawlawennak iti likudan ken iti sangoanan ken ipatpataymo ti imam kaniak.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Ti kasta a pannakaammo ket nalabes unay kaniak; nangato unay, ken saanko daytoy a maawatan.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Sadino ti papanak tapno makalibasak iti Espiritum? Sadino ti mabalinko a pagkamangan manipud iti presensiam?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

No agpangatoak kadagiti langit, addaka sadiay; no aramidek ti pagiddaak idiay sheol, adtoy, addaka sadiay. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

No tumayabak kadagiti payyak ti agsapa ket apanak agnaed kadagiti ungto a paset iti ballasiw ti taaw,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

uray sadiay idalannakto ti imam, ken tenglennakto ti makannawan nga imam.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

No kunaek, “Awan duadua a ti sipnget ilemmengnak ken ti rabii ket isunto ti lawagko;”

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

uray ti sipnget ket saan a makalemmeng kenka. Ti rabii ket agraniag a kasla aldaw, ta ti sipnget ken ti lawag ket agpadpada laeng kenka.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Binukelmo ti akin-uneg a kinataok; binukelnak iti aanakan ti inak.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Agyamannak kenka, ta makapasiddaaw ken nakakaskasdaaw dagiti aramidmo. Ammom la unay ti biagko.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Saan a nailemmeng ti bagik kenka idi naaramidak iti nalimed, idi siaannad a naaramidak kadagiti kaunggan ti daga.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Nakitanak iti uneg ti aanakan; dagiti amin nga aldaw a naituding para kaniak ket nailanaden iti librom sakbay pay a mapasamak ti umuna.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Anian a nagpateg dagiti pampanunotmo kaniak, O Dios! Anian a nagadu ti pakadagupanda!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

No innak ida bilangen, ad-adu pay ti bilangda ngem iti darat. Inton agriingak, addaak latta dita dennam.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

No papatayem la koman ti nadangkes, O Dios; umadayokayo kaniak, dakayo a naranggas a tattao.

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Suksukirendaka ken agtigtignayda a siaallilaw; agul-ulbod dagiti kabusormo.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Di met kagurgurak, O Yahweh, dagidiay a manggurgura kenka? Di met laklaksidek dagiti tumakder a bumusor kenka?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Kagurgurak ida iti kasta unay; nagbalinda a kabusorko.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Sukimatennak, O Dios, ken ammoem ti pusok; padasennak ken ammoem dagiti pampanunotko.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Kitaem no adda ti uray ania a nadangkes a wagas kaniak, ket idalannak iti dalan nga awan patinggana.