Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Pou direktè koral la; Yon Sòm David O SENYÈ, Ou te sonde mwen e te konnen mwen.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Ou konnen lè m chita ak lè m leve. Ou konprann panse mwen yo de lwen.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Ou konn egzamine chemen mwen fè avèk kouche mwen, e rekonèt bagay pi entim nan chemen mwen yo.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Menm avan mwen gen yon pawòl sou bouch mwen, Men gade, O SENYÈ, Ou konnen tout li menm.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Ou fin antoure mwen ni devan, ni dèyè e Ou te poze men Ou sou mwen.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Konesans konsa twò mèvèye pou mwen. Li twò wo. Mwen pa kab rive kote l.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Kibò mwen kab ale kite lespri Ou? Oswa kibò mwen kab sove ale pou m ta kite prezans Ou?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si mwen monte nan syèl la, Ou la. Si m fè kabann mwen nan sejou mò yo, men vwala, Ou la. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si mwen pran zèl nan maten, si m ta rete nan pati lanmè pi lwen an,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

menm la, se men Ou k ap mennen mwen, e se men dwat Ou k ap kenbe m.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Si mwen di: “Anverite, tenèb la va kouvri mwen, e limyè ki antoure mwen an va vin fènwa,”

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

menm tenèb la pa tenèb pou Ou, e fènwa a klere menm jan ak lajounen. Tenèb ak limyè se menm pou Ou menm.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Paske se Ou menm ki te fòme pati anndan m yo. Ou te tise mwen, pyese m soti nan vant Manman m.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Mwen va bay Ou anpil remèsiman, paske mwen fèt yon fason mèvèye. Zèv Ou yo depase bon konprann e nanm mwen byen konnen sa.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Fòm mwen pa t kache a Ou menm lè m te fèt nan sekrè a, e tise kon mèvèy etonnan nan fon tè a.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Zye Ou te wè matyè san fòm mwen. Epi nan liv Ou a, te deja ekri tout jou ki te òdone pou mwen yo, menm lè youn nan yo potko fin rive.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Anplis, SENYÈ, a la presye se panse Ou yo yo pou mwen! A la gran, yo gran anpil!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si m te konte yo, yo t ap an kantite depase sab. Lè m leve nan dòmi, mwen toujou avèk Ou.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

O ke Ou ta touye mechan yo, O Bondye. Soti sou mwen, O moun ki vèse san.

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Paske yo pale kont Ou ak mechanste, e lènmi Ou yo pran non Ou an ven.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Èske m pa rayi (sila) ki rayi Ou yo, O SENYÈ? Epi èske mwen pa t blese menm de (sila) ki leve kont Ou yo?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Mwen rayi yo ak yon rayisman ale nèt. Yo devni lènmi m.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Sonde mwen, O Bondye e konnen kè mwen. Mete mwen a leprèv e konnen panse mwen yo.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Konsa, wè si gen okenn move chemen nan mwen e mennen mwen nan chemen etènèl la.