Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Au chef de musique. De David. Psaume. Éternel! tu m’as sondé, et tu m’as connu.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Tu connais quand je m’assieds et quand je me lève, tu discernes de loin ma pensée;

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Tu connais mon sentier et mon coucher, et tu es au fait de toutes mes voies.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Car la parole n’est pas encore sur ma langue, que voilà, ô Éternel! tu la connais tout entière.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Tu me tiens serré par-derrière et par-devant, et tu as mis ta main sur moi, …

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Connaissance trop merveilleuse pour moi, si élevée que je n’y puis [atteindre]!

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Où irai-je loin de ton Esprit? et où fuirai-je loin de ta face?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si je monte aux cieux, tu y es; si je me couche au shéol, t’y voilà. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si je prends les ailes de l’aube du jour, si je fais ma demeure au bout de la mer,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Là aussi ta main me conduira et ta droite me saisira.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Et si je dis: Au moins les ténèbres m’envelopperont, – alors la nuit est lumière autour de moi.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Les ténèbres même ne sont pas obscures pour [me] cacher à toi, et la nuit resplendit comme le jour, l’obscurité est comme la lumière.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Car tu as possédé mes reins, tu m’as tissé dans le ventre de ma mère.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Je te célébrerai de ce que j’ai été fait d’une étrange et admirable manière. Tes œuvres sont merveilleuses, et mon âme le sait très bien.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Mes os ne t’ont point été cachés lorsque j’ai été fait dans le secret, façonné comme une broderie dans les lieux bas de la terre.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Tes yeux ont vu ma substance informe, et dans ton livre [mes membres] étaient tous écrits; de jour en jour ils se formaient, lorsqu’il n’y en avait [encore] aucun.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Combien me sont précieuses tes pensées, ô Dieu! combien en est grande la somme!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si je veux les compter, elles sont plus nombreuses que le sable. Si je me réveille, je suis encore avec toi.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Ô Dieu! si tu voulais tuer le méchant! Et vous, hommes de sang, retirez-vous de moi; …

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Eux qui parlent contre toi astucieusement, qui prennent [ton nom] en vain, tes ennemis!

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

N’ai-je pas en haine, ô Éternel, ceux qui te haïssent? et n’ai-je pas en horreur ceux qui s’élèvent contre toi?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Je les hais d’une parfaite haine; ils sont pour moi des ennemis.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Sonde-moi, ô Dieu! et connais mon cœur; éprouve-moi, et connais mes pensées.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Et regarde s’il y a en moi quelque voie de chagrin, et conduis-moi dans la voie éternelle.