Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
For the leader. Of David, a psalm. O Lord, you search and know me;
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
when I sit, when I rise you know it, you perceive my thoughts from afar.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
When I walk, when I lie you sift it, familiar with all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
There is not a word on my tongue, but see! Lord, you know it all.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Behind and before you beset me, upon me you lay your hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
It’s too wonderful for me to know too lofty I cannot attain it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither shall I go from your spirit? Or whither shall I flee from your face?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I climb up to heaven, you are there: or make Sheol my bed, you are there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I lift up the wings of the morning and fly to the end of the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
there also your hand would grasp me, and your right hand take hold of me.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
If I say, “Let the darkness cover me, and night be the light about me,”
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
The dark is not dark for you, but night is as light as the day.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For you did put me together; in my mother’s womb you did weave me.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I give you praise for my fashioning so full of awe, so wonderful. Your works are wonderful. You knew me right well;
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
my bones were not hidden from you, when I was made in secret, and woven in the depths of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw all my days: they stood on your book every one written down, before they were fashioned, while none of them yet was mine.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
But how far, O God, beyond measure are your thoughts! How mighty their sum!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Should I count, they are more than the sand. When I wake, I am still with you.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Will you slay the wicked, O God? And remove from me the bloodthirsty,
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
who maliciously defy you and take your name in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do I not hate those who hate you, Lord? Do I not loathe those who resist you?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
With perfect hatred I hate them, I count them my enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, know my heart: test me, and know my thoughts,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
and see if guile be in me; and lead me in the way everlasting.
