Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
TO THE OVERSEER. A PSALM OF DAVID. YHWH, You have searched me, and know.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You have known my sitting down, And my rising up, You have attended to my thoughts from afar.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
You have fanned my path and my lying down, And have been acquainted [with] all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not a word in my tongue, Behold, O YHWH, You have known it all!
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
You have besieged me behind and before, And You place Your hand on me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Knowledge too wonderful for me, It has been set on high, I am not able for it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
To where do I go from Your Spirit? And to where do I flee from Your face?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend the heavens—You [are] there, And spread out a bed in Sheol, behold, You! (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
I take the wings of morning, I dwell in the uttermost part of the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Also there Your hand leads me, And Your right hand holds me.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
And I say, “Surely darkness bruises me,” Then night [is] light to me.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Also darkness does not hide from You, And night shines as day, As [is] darkness so [is] light.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For You have possessed my reins, You cover me in my mother’s belly.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I confess You, because I have been fearfully distinguished. Your works [are] wonderful, And my soul is knowing [it] well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My substance was not hid from You, When I was made in secret, Curiously worked in the lower part of earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw my unformed substance, And all of them are written on Your scroll, The days they were formed—And not one among them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
And how precious Your thoughts have been to me, O God, how great has been their sum!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I recount them! They are more than the sand, I have awoken, and I am still with You.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Do You slay, O God, the wicked? Then, men of blood, turn aside from me!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Who exchange You for wickedness, Your enemies [are] lifted up to vanity.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do I not hate, YHWH, those hating You? And grieve myself with Your withstanders?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I have hated them [with] perfect hatred, They have become enemies to me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart, Try me, and know my thoughts,
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if a grievous way be in me, And lead me in a perpetual way!
