Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
To the chief Musician, A Psalm of David. O LORD, thou hast searched me, and known [me].
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou knowest my downsitting and mine uprising, thou understandest my thought afar off.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Thou compassest my path and my lying down, and art acquainted [with] all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For [there is] not a word in my tongue, [but], lo, O LORD, thou knowest it altogether.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Thou hast beset me behind and before, and laid thine hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
[Such] knowledge [is] too wonderful for me; it is high, I cannot [attain] unto it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither shall I go from thy spirit? or whither shall I flee from thy presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, thou [art] there: if I make my bed in hell, behold, thou [art there]. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
[If] I take the wings of the morning, [and] dwell in the uttermost parts of the sea;
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
If I say, Surely the darkness shall cover me; even the night shall be light about me.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Yea, the darkness hideth not from thee; but the night shineth as the day: the darkness and the light [are] both alike [to thee].
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For thou hast possessed my reins: thou hast covered me in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will praise thee; for I am fearfully [and] wonderfully made: marvellous [are] thy works; and [that] my soul knoweth right well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My substance was not hid from thee, when I was made in secret, [and] curiously wrought in the lowest parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Thine eyes did see my substance, yet being unperfect; and in thy book all [my members] were written, [which] in continuance were fashioned, when [as yet there was] none of them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
How precious also are thy thoughts unto me, O God! how great is the sum of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
[If] I should count them, they are more in number than the sand: when I awake, I am still with thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Surely thou wilt slay the wicked, O God: depart from me therefore, ye bloody men.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For they speak against thee wickedly, [and] thine enemies take [thy name] in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do not I hate them, O LORD, that hate thee? and am not I grieved with those that rise up against thee?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them with perfect hatred: I count them mine enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart: try me, and know my thoughts:
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if [there be any] wicked way in me, and lead me in the way everlasting.
