Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Unto the end. A Psalm of David. O Lord, you have examined me, and you have known me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You have known my sitting down and my rising up again.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
You have understood my thoughts from afar. My path and my fate, you have investigated.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
And you have foreseen all my ways. For there is no word in my tongue.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Behold, O Lord, you have known all things: the newest and the very old. You have formed me, and you have placed your hand over me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Your knowledge has become a wonder to me. It has been reinforced, and I am not able to prevail against it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Where will I go from your Spirit? And where will I flee from your face?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend into heaven, you are there. If I descend into Hell, you are near. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I assume my feathers in early morning, and dwell in the utmost parts of the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
even there, your hand will lead me forth, and your right hand will hold me.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
And I said: Perhaps darkness will overwhelm me, and the night will be my illumination, to my delight.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
But darkness will not be impenetrable to you, and night will illuminate like the day: for just as its darkness is, so also is its light.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For you have possessed my temperament. You have supported me from the womb of my mother.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will confess to you, for you have been magnified terribly. Your works are miraculous, as my soul knows exceedingly well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My bone, which you have made in secret, has not been hidden from you, and my substance is in accord with the lower parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw my imperfection, and all this shall be written in your book. Days will be formed, and no one shall be in them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
But to me, O God, your friends have been greatly honored. Their first ruler has been exceedingly strengthened.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I will number them, and they will be more numerous than the sand. I rose up, and I am still with you.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
O God, if only you would cut down sinners. You men of blood: depart from me.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For you say in thought: They will accept your cities in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Have I not hated those who hated you, Lord, and wasted away because of your enemies?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I have hated them with a perfect hatred, and they have become enemies to me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Examine me, O God, and know my heart. Question me, and know my paths.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if there might be in me the way of iniquity, and lead me in the way of eternity.
