< Psaltaren 139 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
For the choirmaster. A Psalm of David. O LORD, You have searched me and known me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You know when I sit and when I rise; You understand my thoughts from afar.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
You search out my path and my lying down; You are aware of all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Even before a word is on my tongue, You know all about it, O LORD.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
You hem me in behind and before; You have laid Your hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Such knowledge is too wonderful for me, too lofty for me to attain.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Where can I go to escape Your Spirit? Where can I flee from Your presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend to the heavens, You are there; if I make my bed in Sheol, You are there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I rise on the wings of the dawn, if I settle by the farthest sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
even there Your hand will guide me; Your right hand will hold me fast.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
If I say, “Surely the darkness will hide me, and the light become night around me”—
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
even the darkness is not dark to You, but the night shines like the day, for darkness is as light to You.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For You formed my inmost being; You knit me together in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I praise You, for I am fearfully and wonderfully made. Marvelous are Your works, and I know this very well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My frame was not hidden from You when I was made in secret, when I was woven together in the depths of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw my unformed body; all my days were written in Your book and ordained for me before one of them came to be.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
How precious to me are Your thoughts, O God, how vast is their sum!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
If I were to count them, they would outnumber the grains of sand; and when I awake, I am still with You.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
O God, that You would slay the wicked— away from me, you bloodthirsty men—
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
who speak of You deceitfully; Your enemies take Your name in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do I not hate those who hate You, O LORD, and detest those who rise against You?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them with perfect hatred; I count them as my enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart; test me and know my concerns.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
See if there is any offensive way in me; lead me in the way everlasting.

< Psaltaren 139 >