Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Aw Bawipa, nang ing ni sui nawh ni sim hyk ti.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Ngawi nyng kang dyih awh awm nang ing ni sim hyk ti; kak poeknaak ve ak hla nakawng sim hyk ti.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Cet nyng kang zaih awh awm nang ing ni sim hyk ti; lam boeih ce nang ing sim hyk ti.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Kam lai awh awi khangoet pateng za a awm hlan awh, Aw Bawipa, nang ing ni sim pheng hyk ti.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Nang ing huhai na ni hawi ni le nawh, kak khan awh na kut ce tloeng law hyk hy.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Cemyih cyihnaak ce kai aham kawpoek kyi soeih na awm hy, sang aih nawh pha voet hqoeng nyng.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Nang ang myihla a ven awhkawng hana ka ceh thai kaw?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Khan na hang cet mai nyng seiawm, cena nang awm hyk ti; dek kai a dungnaak khuina zaih nyng seiawm, cena nang awm bai hyk ti. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Myncang khawkdai awhkaw ang hla awh tho nyng, tuicunli vang ben caqai a hlanaak na awm mai nyng seiawm,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
cena awm nang a kut ing ni sawi bai kawp ti, nak tang ben kut ing ak cak cana nim tu kaw.
11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
Thannaak ing ni hlip kawmsaw vangnaak ce ka ven tloek awh thannaak na coeng kaw,” ti mai nyng seiawm,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
thannaak ing nang ce amni sing noeng tikaw; khawmthan ce dai amyihna vang kaw, thannaak ce nang aham vangnaak na awm kaw.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Ikawtih nang ing kak kawlung khui boeih ve sai hyk ti; ka nu ak phoen khui awh nang ing ni sing boeih hawh hyk ti.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Kqih awm ingkaw kawpoek kyi na nani sai a dawngawh nang ce nim kyihcah nyng; nang a ik-oeih saikhqi ve poek kyi na awm hy tice ak leek cana sim pheng nyng.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Ang hyp na sai na ka awm awh, ka pumqaw sainaak ve nang a venawh kawng thuh thai na am awm hy. Khawmdek a dungnaak awh kutoet na bawl na ka awm awh,
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
na mik ing ak bawl qu hlan ka pum ve hu hawh hy. Kai a khawnghi caksak na ak awmkhqi boeih ce pynoet awm ang coeng hlan awh, na cauk awh qee na awm hawh hy.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
Aw Khawsa, nak poeknaakkhqi ve kai aham a phu tlo soeih mah hy!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Ka toek aham a awm mai mantaw, dizui dek anglakawh doem khqoet kaw. Kang hqyng law awh, na venawh awm hyn bak bak bai nyng.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Aw Bawipa, nang ing thlakche khqi doeng mah na him mai mantaw! Nangmih thlang a thin a mik ngaih tloek, ka venawh kawng ak hla na awm hoer uh!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Vekkhqi ing nang ce ak che na nik kqawn ngah ngah unawh; na qaalkhqi ing nang ming ce amak thym na hawna uhy.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Aw Bawipa, nang anik sawhnaakkhqi ce sawh na nyng saw, nang qaal na anik thawh sihkhqi ce am ka tyih nawh nu?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Cekkhqi sawhnaak doeng ni ka taak; cekkhqi ce ka qaal nani kak poek.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Aw Khawsa, nang ing ni sek nawhtaw, kak kawlung ve sim law lah; ni noek ni dak nawhtaw kak kawpoekkhqi ve sim law lah.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Kai awh boeseetnaak khqi ak awm hy voei nu, toek nawhtaw, kumqui lam awh ni sawi lah.
