Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Herre, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

Och sjunga på Herrans vägom, att Herrans ära stor är.

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

Ty Herren är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

Herren skall göra der en ända uppå för mina skuld; Herre, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.