Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Drottinn, ég þakka þér af öllu hjarta! Ég vil lofsyngja þér í áheyrn englanna á himnum.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Ég vil falla fram fyrir þínu heilaga musteri, þakka þér elsku þína og trúfesti, og loforð þín sem þú hefur innsiglað með þínu mikilfenglega nafni.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

Þegar ég bið, þá heyrir þú bænir mínar, styrkir mig og hughreystir.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Konungar jarðarinnar skulu þakka þér, Drottinn, því að allir heyra þeir rödd þína.

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

Já, þeir skulu syngja um verk Drottins, því að mikil er dýrð hans.

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

En þótt Drottinn sé mikill, þá lýtur hann að hinum lítilmótlegu, en hrokafullir halda sig fjarri.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Þótt ég sé umvafinn erfiðleikum, muntu sjá um að allt fari vel. Þú réttir fram hnefann gegn óvinum mínum. Kraftur þinn mun frelsa mig.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

Drottinn mun leysa úr öllum mínum málum – því að Drottinn, miskunn þín varir að eilífu. Yfirgef mig ekki, því að ég er verk handa þinna.