Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Davidův. Oslavovati tě budu, Pane, celým srdcem svým, a před mocnými žalmy tobě zpívati.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Skláněti se budu k chrámu svatému tvému, a oslavovati jméno tvé pro milosrdenství tvé a pro pravdu tvou; nebo jsi zvelebil nade všecko jméno své a slovo své.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

Kteréhokoli dne vzýval jsem tě, vyslyšels mne, a obdařils silou duši mou.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Oslavovati tě budou, Hospodine, i všickni králové země, když uslyší řeč úst tvých.

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

A zpívati budou o cestách Hospodinových, a že veliká jest sláva Hospodinova,

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

A ač vyvýšený jest Hospodin, však že na poníženého patří, a vysokomyslného zdaleka zná.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Bych pak chodil u prostřed ssoužení, obživíš mne; proti vzteklosti nepřátel mých vztáhneš ruku svou, a tak vysvobodí mne pravice tvá.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

Hospodin dokoná za mne; nebo milosrdenství tvé, Hospodine, na věky, aniž díla rukou svých kdy opustíš.