Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Pasalamatan ko ikaw sa tibuok nako nga kasingkasing; atubangan sa mga dios mag-awit ako ug mga pagdayeg kanimo.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Moyukbo ako atubangan sa imong balaan nga templo ug pasalamatan ang imong ngalan tungod sa imong matinud-anon nga kasabotan ug tungod sa imong pagkamatinud-anon. Gihimo nimong mahinungdanon ang imong pulong ug ang imong ngalan labaw pa kay sa uban nga mga butang.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

Sa panahon nga nagsangpit ako kanimo, gitubag mo ako; gidasig ug gilig-on mo ang akong kalag.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Ang tanang mga hari sa kalibotan magpasalamat kanimo, Yahweh, kay madunggan nila ang mga pulong gikan sa imong baba.

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

Sa pagkatinuod, mag-awit (sila) sa mga buhat ni Yahweh, kay dako ang himaya ni Yahweh.

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

Bisan tuod halangdon si Yahweh, gitagad gihapon niya ang anaa sa ubos, apan mipahilayo sa nasayran niya nga mapahitas-on.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Bisan maglakaw ako taliwala sa kakuyaw, panalipdan nimo ang akong kinabuhi; santaon nimo pinaagi sa imong kamot ang kapungot sa akong mga kaaway, ug ang tuo nimo nga kamot maoy magluwas kanako.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

Nag-uban si Yahweh kanako hangtod sa kataposan; ang imong matinud-anon nga kasabotan, Yahweh, molungtad hangtod sa kahangtoran. Ayaw (sila) talikdi nga hinimo sa imong mga kamot.